Kristendom

"Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?" (Romarbrevet 8:31)

Många gånger i livet har man upplevt att man blivit oskyldigt anklagad och upplevt att livet är orättvist och på grund av att hjärtat blir brustet av besvikelsen blir eftereffekten hos många att man vill försvara sig, tankar av att aldrig förlåta och glömma tar sin plats först i förnuftet. Känslorna svallar över hela kroppen och det blir för en stund svårt att hantera dessa. Mitt i allt påminner folk en att Gud ber oss att:

1. Vända andra kinden till

2. Gud är vår domare och Han är alltid rättvis mot Hans barn

3. Glömma och förlåta

Helt plötsligt inser man vikten av att vara kristen och med detta tillkommer ett ansvar. Även om känslorna ber en att tappa kontroll och ilskan vill ta över så vet man, när man börjat lugna ner sig, att det enda man gör är att först skada sig själv och tillåter man det fortsätta så går det så småningom över på andra runt omkring en. För en sårad människa sårar tillslut andra också.

Nu är det självklart en naturlig drift att man blir ledsen efter att man blivit djupt sårad, men när ledsenheten övergått till ilska och vrede då har det gått för långt. Det blir svårare att glömma och svårare att förlåta. Man måste redan från början minnas vår Herres lidelser och då pratar jag inte bara om det att Han offrade sig för vår skull på korset utan jag vill påminna mig själv om styrkan Han hade när de oskyldigt anklagade Honom och Han aldrig sa ett ord för att försvara sig själv eller kasta över allting på någon annan. Jag vill påminna mig själv om att Han blev förrådd av sin egen lärljunge som gick bakom ryggen på Honom en annan lärljunge som förnekade Honom TRE gånger, trots att han lovat sin Herre att han ALDRIG någonsin skulle göra något sådant.

När ska vi människor inse att Gud ser allt och hör allt, Han vet varenda tanke och Han ser när vi ljuger för oss själva och inte tar emot Hans Ord som räddar oss i detta liv och tillslut ger oss evigt liv. När ska dessa Ord börja praktiseras i våra liv? När ska vi sluta leva som dårar och inse att det enda som är nyttigt och vettigt är att vandra i vishet. - Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. (Predikaren 2:11)

När ska högmodet sluta ta över oss då vi tror oss veta allt? När vi blir storordiga i munnen och sedan klarar vi inte ens av att hålla det vi talar om?

Redan i gamla testamentet pratar Salomo, han som var den visaste mannen innan vår Herre kom ner till jorden för att ge oss frälsnig. Han sa redan i första kapitlet i ordspråksboken vers 7 :

"Gudsfruktan är kunskapens begynnelse, dåren föraktar vishet och fostran."

Har vi en verklig Gudsfruktan så kommer vi vara försiktiga med vad vi säger och hur vi behandlar våra medmänniskor och vi kommer dessutom med Guds fostran och vishet lära oss hantera problemen som dyker upp framför oss.

För att dela med mig av några egna tankar och mål jag har i livet är ett av dessa att lära mig att tänka FÖRST och prata SEN. För mig är detta mycket lättare sagt och skrivet än gjort. Lär jag mig detta kanske den lindrar ångesten jag känner ofta efter att jag sagt något som jag inte borde. Man får be att Herren skänker oss Hans frid i våra hjärtan så att vi ödmjukt kan följa Hans väg Han berett åt oss.

Jag tror att valet gör vi själva, hur vi vill vandra in till Hans eviga famn. Jag skulle önska, för mig själv att jag vandrade den med en underbar frid där oavsett var jag befinner mig i livet, är jag tacksam för allt Han välsignar mig med i mer än överflöd. Trots att problem dyker upp så hanterar jag dessa som en kristen människa förväntas sig hantera dessa. Slutligen önskar jag mig att Gud lär mig hur jag älskar Honom av hela mitt hjärta, hela min själ och hela mitt förstånd. Gud ber oss att "Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också." (Matteusevangeliet 6:33)

Varje dag måste vi be Gud att Han ska skänka oss frälsning, frid och ett rent hjärta med rena tankar så Hans heliga Ande verkligen kan bo i oss. Utan den förmår vi inte samla våra skatter i Hans himmelrike där allt investeras till att vara för en evighet.

Må Herren skänka oss Hans frid och en ren kärlek till våra medmänniskor.

All ära tillhör alltid vår Herre, konugarnas Konung

(Av Helena Sauma)

Visste ni om att ungefär var åttonde sekund så dör ett barn av svält. Detta innebär att efter att du läst klart den här meningen så är det bara åtta sekunder kvar tills nästa barn dör. Det är åtta sekunder kvar tills en mamma förlorar sitt barn eller en syster sin bror.

Visste ni om att ungefär 87 % av dem sjukdomar barn dör av egentligen går att förebygga. Miljontals barn dör för att dem inte medicineras. Och detta för att dem inte har råd.

Är det någon som vet hur många barn det finns som dör pga. avsaknad av kärlek? Det finns miljontals barn som dör utan att ha upplevt hur det känns att bli kramad. Eller hur det känns att vara värdefull och älskad av någon.

Medans jag sitter här bekvämt och skriver detta så finns det barn som fryser. Dem fryser så mycket att dem inte kan sova.

Det finns också barn som gråter medans jag skriver det här. Gråter för att dem är rädda för vad morgondagen kommer att innebära. Gråter för att dem är rädda för att bomber ska falla utanför deras hem eller för att dem ska bli kidnappade. Vissa barn har inte ens ett hem.

Vissa barn har ingenting alls. Dem är helt ensamma.

Moder Teresa, en fantastisk förebild för oss bevisade att en enda människa kan göra så otroligt mycket för våra minsta bröder och systrar. Hon sa att ”när en fattig människa dör av hunger är det inte för att Gud inte tog hand om denne. Det hände därför att varken du eller jag gav den personen vad den behövde”.

Och Gud gjorde detta klart för oss – att det är VÅR uppgift att ta hand om våra minsta bröder. Herren Jesus sa ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för MIG”. (Matt 25:40)

Herren Jesus blundar aldrig för fattigdom. Jesus vänder aldrig bort sitt ansikte för dem. Det är vi människor som gör det. Och Gud sa ”Den som tillsluter sitt öra för den fattiges rop, skall själv ropa utan att få svar” (Ords 21:13) Det är på grund av oss som barn dör för att dem har för lite bröd i magen eller för lite kläder på sig.

Jag tror att vi alla vill möta Herren Jesus och höra Honom säga dessa ord: ”Jag var hungrig och Ni gav mig att äta, Jag var törstig och Ni gav mig att dricka, Jag var hemlös och Ni tog hand om mig, Jag var naken och Ni gav mig kläder, Jag var sjuk och Ni såg till mig, Jag satt i fängelse och Ni besökte mig.” (Matt 25:35-36)

Låt oss tillsammans mätta deras magar, ge deras frusna och sjuka kroppar värme och läkemedel och skänka deras hjärtan kärlek.

Jag tror att vi alla äger allt i överflöd – och detta för att Gud vill att vi ska dela med oss.

St John Chrysostom sade “Feeding the hungry is a greater work than raising the dead.”

Kom till mig Jesus du som är min Fader och vänd mig till den sida jag behöver för att komma till dig Guds son. Gud hjälp mig att använda Jesus namn i mina böner så att vi kan sprida ett budskap om kärleken du visade genom Jesus / Izabella Touma (10 år)

Snart är det jul mina kära vänner! Vad innebär det? Jo julklappar, god mat, mysiga marknader och härligt umgänge. Men är det verkligen bara det? Har vi inte glömt något? Jo, juste, Jesus födelse… Medan många av oss firar jul för just presenterna och för den goda matens skull firar miljontals människor något helt annat. De firar att ett hopp har givits vår lilla värld, ett ljus från ovan har stigit ner till vår jord för att ge oss frälsning och räddning.


“Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” (Joh 1:14) Ordet som blev människa var vår Herre Jesus Kristus, frälsare och Gud. Konungarnas Konung, nedsteg till hans egna skapelse och föddes som en helt vanlig människa. St Efraim Syriern sade: “Alltets skapare gick in med sin rikedom, men kom ut fattig, den upphöjde gick in, men kom ut ringa, den klart lysande gick in, men kom ut med en ringa glans.” (ur Brock, 2007)

Profetiorna om den efterlängtade Messias hade äntligen blivit uppfyllt, på det vackraste och mest ödmjukaste sättet någonsin. Herren kunde ha vald att födas i en välbärgad familj och i fullständig lyx. Men han valde istället att födas i ett litet stall i Betlehem. Är inte detta fullkomlig ödmjukhet?

Låt oss inte heller glömma personen som gjorde födelsen möjlig, nämligen vår Jungfru Maria. St Efraim Syriern sade detta om henne: “En källa till förundran är din moder. Herren gick in i henne och blev en tjänare, ordet självt gick in i henne och var tyst i henne.” (Ur Brock, 2007) Vår Jungfru i största lydnad och osjälviskhet, tog ödmjukt emot vår Herre inom sig. Utan att tveka på det Gud hade planerat gjorde hon det möjligt för hela världens befolkning att bli försonade genom Kristus.


Så kära vänner, lägg undan det materiella firandet en stund och fundera noga på var julen egentligen innebär. Gud gav sin Ende Son till oss. Låt oss också vara givmilda. Vi ska inte bara ge materiella gåvor utan också kärlek. Låt även julen vara en tid då vi låter Jesus födas i våra hjärtan, såsom han föddes genom vår älskade Jungfru här på jorden. Låt oss ge liv åt Ordet i vår själs inre. Vårt hjärta måste vara fyllt med ödmjukhet och lydnad såsom Maria var när hon tog emot Jesus i sin mage. Hon bar hela världens räddning inom sig. 



                             Bär du också din räddning i ditt hjärta genom att ta emot Jesus.



                                                            

Det finns en saknad jag tror att varje människa någongång upplever i sitt liv. En saknad av någonting som inte går att beskriva med ord. En saknad som utgör ett tomrum i hjärtat som ingenting materiellt eller världsligt kan fylla. Ett tomrum som är tomt men ändå väldigt tungt. Tungt med mörker och bördor. Frågor utan svar. Sorg och ensamhet.

Vi kanske märker av det som mest när vi ligger på botten och inte orkar ta oss upp. Någon kanske sträcker fram en hand för att vi ska stå på båda benen igen men själen står på knä och hjärtat är inte helat.

Denna saknad och detta tomrum har jag känt.

Och det var ingenting som var av världen som tog mig upp eller fyllde mitt tomrum, utan det var min Gud. Min Herre. Min Skapare. Min Himmelske Fader, min Tröstare och hjälpare. Min Läkare och Frälsare!

                   

Med ett förkrossat hjärta och en sökande själ, tröstade Han mig med orden

"Du är inget misstag, därför att alla
dina dagar var redan skrivna i min bok"
(Psalm 139:15-16)

"När du söker mig med hela ditt hjärta,
ska du finna mig"
(5 Moseboken 4:29)

"Jag hör dig och räddar dig ur all din nöd"
(Psalm 34:18)

"Som en herde bär ett lamm,
bar jag dig tätt intill mitt hjärta"
(Jesaja 40:11)

..med dessa livgivande ord från den Heliga Bibeln inristade i mitt hjärta och med en levande relation till min Herre är jag övertygad om att jag aldrig kommer få känna på det där tomrummet igen. Herren släckte min världsliga törst!

Här talar fadern om händelsen i St Maria kyrkan i Bagdad som blev bombad av terrorister. Hans son som, befann sig i kyrkan, ringde inifrån kyrkan och berättade att folk skjuts ihäl. Senare ringer sonen igen och berättar att de flesta blivit mördade. När fadern sedan försökte försökte nå honom lite senare var mobilen avstängd...

I ett annat klipp berättar dottern, hon till höger om fadern, om hur de skjutit hennes bror (sonen) i handen för att senare avrätta honom på nära håll framför ögonen på henne. Hon kunde ingenting göra då hon spelade död. Broderns son, 3 år, blir skjuten i benet och ropar: "kafi, kafi", "det räcker", "det räcker". Han överlevde i ett par timmar tills han dör i kraftig blodförlust.


Det dog upp till 60 själar den dagen, och flera skadades. Än idag mördas våra kristna systrar och bröder på helt otänkbara sätt för sin tro. Låt oss sprida detta, låt oss agera!